Varje morgon och eftermiddag åker jag spårvagn till skolan, det tar ungefär 20 minuter på spårvagnen, och allt annat ror på när den går och sånt, men för det mesta går det snabbt, jag gillar att sitta där och lyssna på musik i mina hörlurar. Men från gång till gång så när jag står eller sitter där kan jag höra igenom hörlurarna(ganska hög volym) hur folk nästan skriker till varandra eller i en mobil ett par meter bort, detta kan även hända när jag tar lokala bussar minst lika ofta.
Hur kan folk vara så självcentriska att de inte tänker på andra som åker samma transportmedel?! Själv tycker jag att det ska vara lagom tyst i bussar och spårvagnar och även tåg och annat transportmedel, lite småsnack är helt okej, men att snacka högljutt och länge i telefonen går mig verkligen på nerverna. Det har till och med gått till en sådan punkt då jag har sett äldre folk gått fram och fråga dem att dämpa sig, som oftast brukar funka, men jag har även hört kommentarer tillbaka så som "Fuck off käringdjävel", "Skit på dig", "Fan har du för rätt att säga åt mig att hålla käften", och så vidare... Vad in i helsike är detta för en attityd flera ungdomar har nu? Var är det som har ändrats de senaste par decennium?
Allt detta är inte exklusivt på transportmedel, jag själv trodde det var en självklarhet att hjälpa till en äldre dam på kanske 75 år att plocka upp en låda kexchoklad som hon har råkat tagit ner, men jag var den ändra av flera som stannade och hjälpte till att plocka upp det.
Om man jämför Sverige med till exempel Japan eller något annat land som är allmänt välutbildade så kan du se att allt detta som jag har skrivit över är en självklarhet där, man är tyst på tågen och bussar, man hjälper till andra folk, man lyssnar på äldre folk, och så vidare, men inte i Sverige.
Jag tycker svenska ungdomar borde skärpa sig och föräldrarna uppfostra deras ungar bättre.
TL;DR: Ungdomar beter sig som uppblåsta snobbar, sluta upp med det.
Citera för svar!